Det känns bokstavligen som om man skulle kunna krypa iväg och bara lägga sig i något hörn och dag... Varför tänker man tammefan aldrig längre än vad näsan räcker? Man är så jävla dum i bland alltså så  man inte ens finner några ord. Och nu sitter man han är funderar på hur vissa folk mår nu istället. Jag kan nästan tänka mig hur dom mår, och det får mig att vilja gråta. Vad ställer man till med egentligen? så jäkla onödigt gjort.... men gjort är gjort, och inget kan väl ändra det nu. När det är som det är, helt försent.... FTW!

Tommy, om kärlek vore tid skulle jag ge dig evigheten.

Jag förstår faktiskt inte, det gör mig så förbannad och ledsen på samma gång. Sen har jag inte sovit och ätit riktigt på en vecka pågrund av den här förbannade värken som gör mig galen!!!! Varför ska det vara så svårt att acceptera något som har med mitt liv att göra? Varje gång jag lever som jag vill så är det alltid något som är fel för er. Förstår inte varför.. Vad fan har jag gjort er? Absolut ingenting! Ni säger att ni vill hjälpa mig att må bättre, men varför då hitta fel på allt som har med mig att göra eller på allt som jag gör och på folket jag har i min omgivning. NI har inte tänkt på att jag väljer att umgås med dom/den för att jag mår bra i dens närhet? Är ni så jävla urbotat dumma och blåögda att ni alltid ser mina (vad ni kallar) problem framför era egna. Jag har inga problem jämnfört med er, kolla hur ni själv ser ut. Där sitter ni, skit flashigt, pengar hit pengar dit. Ähhhhh lägg av, jag skulle aldrig välja erat liv om jag så fick betalt för det. Jag väljer hellre lojalitet, respekt och kärlek, det kallas rent folkvett som ni uppenbarligen föddes utan. Jag har fått nog nu, och det känns som om hela min kropp gör upplopp invändigt. Det upplopp som jag egentligen skulle behöva uppleva och visa, så ska ni få se själv.  Jag är inte den ni tar mig för att vara, jag har aldrig varit den och jag kommer aldrig bli den. Och när ni inser det så är det redan försent, för då har jag redan valt bort er.. Som sagt, det är lätt att vara efterklok och det ska jag minsann påminna er om den dagen det verkligen är försent. Så ska ni få se själv vilka fittor ni betett er som, och ni kallar er vänner och sånna som bryr sig? Aaaahh, my ass.... Om ni ens var värd skiten under mina skor så vore det bra, men inte ens det. Jag skulle inte ens pissa på er om ni brann!!!

Skriver lite om helgens händelser eftersom jag inte upptaderat något..

Fredagen bestog av begravning på världens vackraste Christine. Jag kan ännu inte förstå att du är borta även fast jag var där, och även fast jag gick runt din fina vita kista med din bild på och den guldfärgade namnbrickan.. Allt känns så jävla overkligt, jag kommer aldrig förstå. Om du bara såg hur många det var som verkligen brydde sig.. Jag skulle kunna göra allt för att se dig i livet igen och få se dig skratta. Men det är omöjligt. Hoppas du sover gott nu, ängel!

Sedan bar det av till Cattis där vi satt och käkade och drack lite. Sen svämmade det in folk, och jag bara satt och ville ner på krogen så fort som möjligt för jag kände ingen där. Och när vi väl var nere på krogen så försvann alla ifrån varann. Lyckad kväll, eller inte? ...

Lördagen gjorde jag inte så mycket vad jag minns. Bara fanns tills. Och på söndagen åkte jag upp med lite grejer till Tommy med Katrin. Sen kom han hem och var hemma tills 5 i morse.. Skönt att slippa sova ensam! :) Har nog aldrig uppskattat sömn så mycket som när jag har dig brevid mig.. Mys! Nej nu ska jag lägga mig i ett bad och försöka få värken från stygnen i munnen att gå bort.. Adjökens!!

Då sitter man här, inte ens en gnutta sömnighet i kroppen. Kan inte sova alls.. Än så länge har jag musik och tankarna som sällskap, men det går rätt fort tills man tröttnar på det också. Det är sjukt hur ensamt det kan bli ibland. Kändes bra att prata med Tommy förut iallafall, och att man har en trogen svärmor som alltid finns... Om man tänker efter är jag faktiskt riktigt lyckligt lottad, även om det inte känns så ibland. Ibland vill man bara försvinna, samtidigt som man vill vara kvar. Känslan är obeskrivlig men värker så otroligt... Hur kan man känna sig ensamast i världen när man nästan har allt man behöver??? Förstår faktiskt inte.. Jäkla depression, när ska du lämna mig? Jag har fått nog av att må såhär nu, hur många nätter ska jag ligga och tänka på allt som har hänt förr och trycka ner mig själv? Jag kan inte låta bli att tänka, hur mycket jag än vill. Spelar ingen roll hur jag gör så dyker allt gammalt upp som gubben i lådan. Och det påminner mig hur jag mådde och mår, och då blir allt sämre. Nej, nu ska jag lyssna på lite mer musik. Tänka klart och sedan nana kudden, om munnen bara kunde sluta värka...

Går inte en dag utan att jag tänker på dig Christine, varför? ღ
En till prinsessa, tagen från vår jord. En till prinsessa till himlen hon drog.

Ohhh, ensamhet är inte min starka sida alls. Men vad gör man nu.. Sitter här och känner sig ensamast i världen, patetiskt nog. Att en människa kan göra så att det känns så, så fort han/hon går utan för dörren. Bara tanken att jag ska vara utan dig en vecka får mig att vilja skrika. Det har aldrig varit så, det är väl därför. Och jag kan säga, det känns inte bra alls :( Nej fy.. Och förövrigt så måste jag bara säga hur trött jag är på folk som inte kan sköta sig själv och skita i andra. Vad i helvete har ni med mitt liv att göra överhuvudtaget och känner ni mig? Sköt er själv, oroa mig inte över mitt liv bara för att ni själv saknar ett.

Dagens Snabba

Humör: Deprimerad

Utseende: Myskläder

Känsla: Ensam

Sugen på: Något roligt

Dagens måste: Inget

Dagens sämsta: Allt

Längtar efter: Sommaren

Saknar: Tommy, sjukt men sant

Dagens faktum: Sköt dig själv och skit i andra

Dagens låt: Sister Hazel - Your Winter

Skulle just nu kunna gå ut och misshandla någon till döds, har så förbannat ont :( Jag hatar tandläkarn, och jag hatar värktabletter som aldrig funkar. Sytt två stygn, och jag kan säga att jag sätter inte min fot där frivilligt igen. Jag hatar den där förbannade ödlan, som alltid ska göra illa en och dessutom säkert göra det med flit. Nej, piss och skit säger bara jag!

På fredag blir det utgång, och i morgon åker Tompy iväg. Känns inge kul alls det faktiskt.. Men det är väl så, uppoffringar finns det alltid. Även om det är massa tvivel inblandat. Sen dröjer det en vecka innan jag träffar han igen, och hur i helvete ska jag kunna sova? Jag får ångest av bara tanken.. Hatar verkligen ensamhet. Det är bara för att jag vet hur det slutar, det är då alla tankar kommer och sätter sig som en svartboll i strupen på mig och sedan exploderar den och jag tappar besinningen. Jag längtar inte, inte ett dugg

Ja, jag kan väl börja med att säga grattis till mig själv på min 18års dag *Tssss* Det finns fortfarande mycket tankar och funderande runt allt nu. Det finns fortfarande grejer som skaver hela tiden, och många frågetecken runt grejer, det finns mycket jag aldrig kommer glömma. Fast jag så gärna vill det, men jag kan inte. Det finns så mycket som egentligen inte passar in, men på något sätt så gör de det. Det är så svårt att förklara när man inte ens finner ord, förvirrande känsla. bort bort bort.... Det känns inte som om jag passar in i din perfekta värld, men på något sätt vill jag stanna där. Hur dåligt jag än kommer må, så jag vill bara stanna där. För det är den enda världen jag känner till och vill känna till. Jag är för osäker för att prova mig fram till nya saker, och jag känner ingen lust för det heller. För jag vet exakt hur det blir, ett snesteg och allt bara rasar igen. Och jag vet att det kommer göra det ändå, när som helst. Det krävs bara det där lilla, sen smälter jag bort som vanligt. Och tänker min egoistiska tanke, om och om igen. Men jag har inte levt på något annat sätt. Så det har blivit en vana.. Det kommer tydligen vara på det här viset tills det tar slut helt enkelt. > Jag har väl inge större väl än att acceptera det.